CD recension: Bring ém in av Buddy Guy
Polerad pensionär

Artist: Buddy Guy
Titel: Bring ém in
Bolag: Zomba Recording, 2005
Betyg: 6

Senast var det Muddy Waters gamle gitarrist Hubert Sumlin som gjorde det. Nu sällar sig Buddy Guy till bluesgitarrist gänget som ger ut plattor med covers där inbjudna lärljungar gästspelar. Visst är det bra men samtidigt känns det, precis som i fallet Sumlin, lätt oinspirerat, välpolerat och aningen för konventionellt med risk att albumet ”Bring ém in” blir ytterligare en dammsamlare i hyllan och att man när man vill höra Buddy Guy snarare plockar fram plattorna han gjorde i Chicago på 60-talet eller lyssnar på den udda råa, osofistikerade bar-bluesen på ”Sweet Tea” från 2001.

Men visst…när Buddy trycker till den där e-strängen så att den ylande skickar chockvågor rakt in i mitt känselcentrum, som in introt till Curtis Mayfields ”Now You´re gone” är det svårt att sätta en 6:a på en platta som denna. Och jag gillar verkligen blandingen av soul med tolkningarna av låtar av Isaac Hayes, Otis Redding och Steve Cropper och renare bluesnummer som ”I put a spell on you”. Men fantastiska musiker som Danny Kortchmar, Carlos Santana, Keith Richards, Willie Weeks, Keb Mo, Tracy Chapman med flera tar liksom över produktionen utan att tillföra något extra. ”I put a spell on you” kunde lika gärna ingått på Santanas senaste album och ”Aint no sunshine” kunde lika gärna varit huvudspåret på en Tracy Chapman platta.

Naej, det känns inte riktigt rätt. Den här gubben behöver inga gästartister. Sätt honom framför ett tajt kompgäng bara och låt honom gå på som i fornstora dar då han blåste skjortan av Otis Rush, Freddie King, Magic Sam och alla de andra Chicago lirarna. Snart kan det vara försent – han fyller 70 i år!

Peter Linde, 2006-02-20

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.