i otakt bland toner och ord på internet

Mr. Blackpool sitter och tänker på hur mycket bättre musiken var förr.

CD recension: To hell or Barbados av Damien Dempsey
Irisk röst med rysrisk

Artist: Damien Dempsey
Titel: To hell or Barbados
Bolag: Clear Records, 2007 (Hemifrån)
Betyg: 8

CD omslag: Irisk röst med rysriskDet är den klara, kraftfulla, emotionellt laddade rösten som sticker ut som ett järnspett i en gräddtårta. Med en gång förstår man att det här är någonting speciellt. Det är Damien Dempsey, ung, arg irländare med ett sound lika djupt och brett som Irländska sjön – keltisk folkmusik, reggae och österländska toner i skön blandning uppburna av ett socialt patos och en röst som fascinerar.

Den är inte lika polerad och sofistikerad som Paul Bradys och inte lika hysterisk som Sinéad O'Connors. Jag kommer faktiskt att tänka på Sting fast han är ju förstås inte irländare… Nånstans däremellan har Dempsey hittat tonen som skaffat honom många beundrare inte minst bland de många kända musiker som han uppträtt tillsammans med, bl. a. nämnda O´Connor, Bob Dylan och Morrissey.

To hell or Barbados är Dempseys fjärde platta och den gick raka vägen upp på första plats på den irländska försäljningslistan när den kom i somras. Jag kan förstå det. Jag gillar engagemanget i texterna och i musiken, i melodierna. Den vädjar till nått djupare mer svårdefinierat lager inombords som gillar uppkäftig musik med en vemodig klang. Irländsk folkmusik per definition antar jag.

Dempsey har en lång inhemsk berättartradition att falla tillbaka på när han i sina texter tonsätter sina erfarenheter och sin sociala övertygelse. Riktigt bra blir det bl.a. i titelspåret ”To hell or Barbados” som refererar till Oliver Cromvells krigföring på Irland under mitten av 1600-talet då tusentals irländare deporterades till kolonierna som slavar.

Peter Linde, 2007-10-21