CD recension: 9 distilled dreams av Elope
Underbart enleverad

Artist: Elope
Titel: 9 distilled dreams
Bolag: Gravitation (Hemifrån)
Betyg: 8

Mina franska nerver säger mig att här är något riktigt stort svenskt på gång. Och det var länge sen jag blev så här i gasen av en svensk grupp. Hade den här plattan släppts i början av 70-talet hade den snurrat många varv på min tallrik tillsammans med Caravan, Hatfield and the north och andra lättpsykedeliska band. Men nu har vi 2007 och svensk midsommar och det hela blir lätt förvirrat men desto underbarare.

9 Distilled dreams är Elopes tredje platta. Trion kommer från Karlstad och består av Sebastian Aronsson, Tomas Eriksson och Anders Person. Där ser man. Jag har ju totalt missat de två tidigare. Det här är ju inte precis musik som skyfflas ut massmedialt.

Musiken är baserad på akustiska gitarrer som flätar udda, vackra lite släpiga melodier med drömkänsla och Sebastian Aronssons ljusa, snällsköra röst – midsommarnattsdrömmar med sju sorters blommor, förhäxande örter, dofter av organisk grönska. Finstämd, halv-psykedelika, av bästa märke, som uppmuntrar den undanstoppade slackern i dig som vill flyta iväg lealöst hängande på melodiernas rygg. Trygg i tonen för inget hemskt kan hända här.

Ibland får en orgel dig att haja till eller kanske introt till Elope & Fuge - helt suverän fingerspitzgefühl för melodi och udda ton. Och hallå där – är det inte nåt Neil Youngskt lallande bortåt vägkröken i Not even close (closer) Oh la la va bra!

Men så blir jag med ens orolig. Vem lyssnar till sån här musik idag? Det här är albummusik. Låtar som bygger på luftmadrassprincipen – långa koncentrerade liggningar i ett svep. Det funkar väl inte idag när albumvärlden är på väg att utplånas av hitlåtebråte nedladdat direkt i en shuffelpuckad ajpådddmanick som bäst avlyssnas på väg till friskis och svettis passet. Ve Elope!

Synd på en av av årets bästa svenska plattor som jag med all säkerhet kommer att spela även när mörkret är som tätast om några månader och vi skriver nya fräscha årtal i våra kalendrar.

Men vem vet? Om inte tredje gången gillt gäller så kanske fjärde. Men då kanske man får be om lite mer än 35 minuters musik och en inspelning där instrumenten är aningen mer definierade i en helproffsig mix. Det blir kalas!

Peter Linde, 2007-06-24

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.